Edward de Vere, 17th Earl of Oxford

Introduktion och text av Sonnet 143

Talaren i Sonnet 143 använder en komplex struktur av adverbiala klausuler för att uttrycka sin uppfattning att när en hemmafru springer efter hennes flyktande fågel (första quatrain), medan hennes spädbarn försöker följa henne och gråter efter henne (andra quatrain), så han uppför sig mot till sin mörka skönhet (tredje kvatran), därför kommer han att göra en grund (koppling).

Sonnet 143

Se, när en försiktig hemmafru springer för att fånga
En av hennes fjäderns varelser bröt bort,
Sätter ner hennes brud och gör alla snabba avsändningar
I jakten på saken skulle hon ha stanna;
Medan hennes försummade barn håller henne i jakten,
Gråter att fånga henne vars upptagna vård är böjd
För att följa det som flyger framför hennes ansikte,
Inte värdefullt sitt fattiga spädbarn misnöje:
Så runn st du efter det som flyger från dig,
Medan jag din babe jagar dig långt bakom;
Men om du fångar ditt hopp, vänd dig tillbaka till mig,
Och spela mamman, kyss mig, var snäll;
Så kommer jag att be att du får din vilja,
Om du vänder tillbaka och min höga gråt fortfarande.

Läsning av Sonnet 143

Kommentar

Talaren liknar sig själv med en stygg bebis som jagar och gråter efter sin mor efter att hon påskyndat hämta en flyktande kyckling.

Första Quatrain: A Chase Scene

Se, när en försiktig hemmafru springer för att fånga
En av hennes fjädernade varelser bröt bort,
Sätter ner hennes brud och gör alla snabba avsändningar
I jakten på saken skulle hon ha stanna;

Talaren skapar en dramatisk scen där en "försiktig hemmafru springer för att fånga / En av hennes fjäderniga varelser" som har lyckats undkomma coop och flyr till okända delar. Hemmafruen, som också är en mamma, plockar ner sitt spädbarn och rusar snabbt på jakt efter kycklingen.

Den första kvatrinen erbjuder bara en komplex klausul i den komplexa mening som denna sonett består av. En förvirring av grammatiska och tekniska inslag dyker ofta upp i denna talares diskurs, och hans färdighet när han sorterade dem ger bevisen att hans bedömning av sin skrivtalent inte bara är braggadocio i de tidigare sonnetterna.

Andra quatrain: Jaga efter hans mor

Medan hennes försummade barn håller henne i jakten,
Gråter att fånga henne vars upptagna vård är böjd
För att följa det som flyger framför hennes ansikte,
Inte värdefullt sitt fattiga spädbarns missnöje:

Det olyckliga barnet försöker fånga modern och gråter efter henne när hon jagar fågeln. Barnet håller ögonen på sin mor, som är helvetet böjd på att hämta fågeln. Även om barnet är hjärtbrutet medan mamman springer efter kritaren, är hon knappast medveten om sitt barn alls eftersom hon så eftertängar återhämtningen av kycklingen.

Tredje Quatrain: Hilarious Dramatic Comparison

Så kör du efter det som flyger från dig,
Medan jag din babe jagar dig långt bakom;
Men om du fångar ditt hopp, vänd dig tillbaka till mig,
Och spela moderns del, kyss mig, var snäll;

I den tredje kvatrinen spottar sedan talaren ut sin jämförelse: den mörka älskarinna spelar moderns roll, medan talaren framställer "[hennes] brud." Kvinnan fortsätter att flyga från talarens armar och jagar andra mans mänsklighet.

Men talaren hoppas också, när han erbjuder sin lustiga dramatiska jämförelse, att mjukgöra kvinnans hjärta genom att hävda att modern så småningom kommer att återvända till sin babe och duscha honom med kyss och vara snäll mot honom. Han uppmanar damen att uppträda på samma sätt mot honom.

Kopplingen: straffa hans pennnamn

Så kommer jag att be att du får din vilja,
Om du vänder tillbaka och min höga gråt fortfarande.

Talaren har blivit så förälskad av sin "Will" -spel att han utnyttjar den igen i denna sonett. Han kommer att "be" att kvinnan "får [hennes] vilja." Han pekar på sin pseudonym och hävdar att han ber att hon uppnår sina önskemål genom att återvända till honom.

Oavsett vad hon jagar, vare sig det är sexuell tillfredsställelse eller fåfänga av något slag, försöker talaren försäkra henne om att han kan uppfylla hennes önskningar, om hon bara "vänder tillbaka" till honom och slutar hans "gråt" för henne.

Den riktiga "Shakespeare"

En kort översikt: 154-Sonnet-sekvensen

Forskare och kritiker av Elizabethan litteratur har fastställt att sekvensen för 154 Shakespeare-sonetter kan klassificeras i tre temakategorier: (1) Gift Sonnets 1-17; (2) Muse Sonnets 18-126, traditionellt identifierad som "Fair Youth"; och (3) Dark Lady Sonnets 127-154.

Äktenskapssonnetter 1-17

Talaren i Shakespeare ”Gift Sonnets” strävar efter ett enda mål: att övertyga en ung man att gifta sig och producera vackra avkommor. Det är troligt att den unge mannen är Henry Wriothesley, den tredje jarlen i Southampton, som uppmanas att gifta sig med Elizabeth de Vere, den äldsta dotter till Edward de Vere, 17th Earl of Oxford.

Många forskare och kritiker hävdar nu övertygande att Edward de Vere är författaren till de verk som tillskrivs nom de plume, "William Shakespeare." Till exempel Walt Whitman, en av USA: s största poeter har öppnat:

Tänkt av den europeiska feodalismens fulla hetta och puls - personifierar på enastående sätt den medeltida aristokratin, dess höga anda av hänsynslös och gigantisk kaste, med sin egen speciella luft och arrogans (ingen ren imitation) - bara en av de "vargiga earls "så överflödiga i skådespelarna själva, eller någon född ättling och knä, kan tyckas vara den verkliga författaren till dessa fantastiska verk - verk i vissa avseenden större än något annat i inspelad litteratur.

För mer information om Edward de Vere, 17th Earl of Oxford, som den verkliga författaren till Shakespearean-kanonen, besök The Vere Society, en organisation som är "hängiven till förslaget om att Shakespeares verk är skriven av Edward de Vere, 17th Earl of Oxford. "

Muse Sonnets 18-126 (klassificeras traditionellt som "Fair Youth")

Talaren i detta avsnitt av sonetter utforskar hans talang, sitt engagemang för sin konst och sin egen själskraft. I vissa sonetter adresserar talaren sin muse, i andra adresserar han sig själv, och i andra adresserar han till och med själva dikten.

Trots att många forskare och kritiker traditionellt har kategoriserat denna grupp av sonetter som "Fair Youth Sonnets", finns det ingen "fair youth", det vill säga "young man" i dessa sonetter. Det finns ingen person alls i denna sekvens, med undantag för de två problematiska sonetterna 108 och 126.

Dark Lady Sonnets 127-154

Slutsekvensen riktar sig till en äktenskapsroman med en kvinna av tvivelaktig karaktär; termen "mörk" förändrar sannolikt kvinnans karaktärbrister, inte hennes hudton.

Tre problematiska sonetter: 108, 126, 99

Sonnet 108 och 126 utgör ett problem i kategoriseringen. Medan de flesta sonetter i "Muse-sonetter" fokuserar på poetens funderingar om hans skrivtalent och inte fokuserar på en människa, talar sonetter 108 och 126 till en ung man och kallar honom "söt pojke" och " härlig pojke." Sonnet 126 utgör ett ytterligare problem: det är inte tekniskt en "sonnett", eftersom den har sex kopplingar, istället för de traditionella tre kvatrarna och en koppling.

Teman för sonetter 108 och 126 skulle bättre kategorisera med "äktenskapssonnetter" eftersom de riktar sig till en "ung man." Det är troligt att sonetter 108 och 126 åtminstone delvis ansvarar för den felaktiga märkningen av "Muse-sonetter" som "Fair Youth-sonetter" tillsammans med påståendet att dessa sonetter adresserar en ung man.

Medan de flesta forskare och kritiker tenderar att kategorisera sonetterna i schemat med tre teman, kombinerar andra "Äktenskapssoletter" och "Fair Youth Sonnets" i en grupp "Young Man Sonnets". Denna kategoriseringsstrategi skulle vara korrekt om "Muse Sonnets" faktiskt riktade sig till en ung man, som bara "Gift Sonnets" gör.

Sonnet 99 kan anses vara något problematisk: den har 15 rader istället för de traditionella 14 sonnettlinjerna. Det fullbordar denna uppgift genom att konvertera öppningskvatrinen till en cinquain, med ett förändrat rime-schema från ABAB till ABABA. Resten av sonnetten följer den traditionella sonettens regelbundna rim, rytm och funktion.

De två sista sonetterna

Sonnetter 153 och 154 är också något problematiska. De klassificeras med Dark Lady Sonnets, men de fungerar helt annorlunda än huvuddelen av dessa dikter.

Sonnet 154 är en parafras av Sonnet 153; så de bär samma meddelande. De två sista sonetterna dramatiserar samma tema, ett klagomål om obesvarad kärlek, medan de passar klagomålet med den mytologiska allusionens klänning. Talaren använder tjänsterna av den romerska guden Cupid och gudinnan Diana. Talaren når sålunda ett avstånd från sina känslor, som han utan tvekan hoppas kommer att befria honom från kopplingarna i hans lust / kärlek och ge honom jämlikhet mellan sinnet och hjärtat.

I huvuddelen av de "mörka damen" -sonnetter har talaren talat direkt med kvinnan eller gjort klart att det han säger är avsett för hennes öron. I de två sista sonetterna talar inte direkt älskarinna. Han nämner henne, men han talar nu om henne istället för direkt till henne. Han gör det nu helt klart att han drar sig ur dramaet med henne.

Läsarna kanske känner att han har blivit tröttsam från sin kamp för kvinnans respekt och tillgivenhet, och nu har han äntligen beslutat att göra ett filosofiskt drama som säger slutet på det katastrofala förhållandet och tillkännager i huvudsak "Jag är igång."

"Shakespeare" avslöjades som Edward de Vere, 17th Earl of Oxford

2018 Linda Sue Grimes